Humöret och självförtroendet var på topp… jag hade faktiskt varit väldigt nära en tarantella i Amazonas i Brasilien (som ni kan läsa om här) så hur farligt kunde en kvällsvandring i Amazonas i Peru vara?
Utrustade med pannlampor kände vi oss som riktiga proffs och var redo för vår vandring 🙂
När det var tillräckligt mörkt ute begav vi oss ut med en guide.
Vi fotade grodor och massor med trevliga söta små kryp. Eftersom det bara var vi 3 så behövde vi inte väsnas så djuren satt kvar och vi (läs Mini) kunde fota och förundras över alla krypen.
Efter ett tag säger guiden att det finns massor med baby- kajmaner i en liten sjö. Eftersom det är kolsvart ute och det enda som ger belysning är våra pannlampor, tränger jag mig förbi killarna och hukar mig ner vid ett väldigt stort träd för att se kajmanerna.
Inte för att man ser dom tydligt… det är bara ögon som lyser när ficklampan träffar deras ögon men jag var ändå väldigt intresserad och var så uppspelt och glad över dessa små lysande ögon.
När jag kikat en stund så ville jag tala om för Mini att han också skulle komma och kolla. Jag vänder huvudet och min pannlampa hamnar mitt på…
Tänk nu att mitt ansikte var ca 15 cm från denna väldigt äckliga spindel!!!!
Jag skrek INTE men jag backade väldigt fort och även om jag fullföljde resten av kvällsturen så var jag väldigt vaksam under resten av den.
Slutsatsen av detta är att:
1) Man ska inte huka sig ner när man inte ser vad som finns runtomkring en!
2) Framförallt inte när man är ute i mörkret!
3) Och i Amazonas!
4) Jag är nog lite rädd för spindlar fortfarande ändå 😉
Uhäää!!
Sv: Ni är så välkomna hit! 🙂
Jag hade nog inte varit så sansad. Usch vilket äckligt kryp!
Blääääääääää
Att ni fotade den, äckligt kryp!
Åh, fy fan!!
Åh herre… Jag är inte heller något fan av spindlar, dom är ju obehagliga! Fast så tycker jag i och för sig inte om getingar heller, eller kackerlackor eller andra insekter. Det är inte min grej på något sätt!