Det började mitt i natten med bokstavligt talat alla kläder vi hade med oss. Lager på lager på lager för att se till att vi inte skulle frysa 😉
Hahahaha man kan inte annat än att skratta när man ser hur jag såg ut!
Efter ett par timmars färd i Tuktuk var vi framme vid bergets fot vid 01.30 och började vår pilgrimsvandring uppåt. Det duggade lite och första biten kändes det som att vi flög fram och bägge var väldigt förvånade över att det gick så himla smidigt att ta sig uppåt. Men ack den som tar ut vinsten i förskott… Efter ca 2 km började trappor som inte var att leka med. Att ha ett trappsteg på 20 cm för att sedan ha ett på 50 cm, följt av ett som är 20 cm är inte en lek och dessutom inte när det är kolsvart ute och man inte ser stegen alls bra. Visserligen var vägen upplyst men många av lamporna var sönder och synen var väldigt begränsad. Eftersom det duggade ute så hade vi bara Menza (den vattentäta kameran) framme och tänkte att vi skulle ta fram den stora kameran när duggregnet lagt sig. Men ack den som tar ut vinsten i förskott… Istället för att avta så började det regna som aldrig förr och självklart höll regnet i sig under resterande vandring, både upp och ner. Resultatet… Den stora kameran fick stanna i väskan hela turen och fotona som Menza tog var suddiga och korniga på grund av vädret och ljusförhållandena.
Vi gjorde flera stopp på vägen och det var svårt att hålla motivationen uppe och fortsätta till toppen eftersom vi aldrig såg något slut på det och vi var blöta inpå bara benen. Att det var det värsta regnet som Sri Lanka haft på flera decennier och att 40.000 människor blev hemlösa på grund av jordras hade vi ingen aning om när vi befann oss där… men nog reagerade vi på att det regnade massor!
När det var ca 5 minuter kvar till toppen ville Mini vända och gå tillbaka. Han ansåg inte att det var värt det och någon soluppgång hade vi förstått att vi inte skulle se eftersom regnet var så tjockt så det såg dimmigt ut. Men ack den som ger sig… Vi fortsatte och tog oss till toppen! Som om inte regnet varit nog började det också blåsa fasligt så efter några snabba klick med kameran (trots totalt kameraförbud) skyndade vi oss ner igen. Det där fotavtrycket som är så heligt var inte så mycket att se faktiskt (jodå vi är bara ärliga och inte så värst religiösa). Det känns inte som att det är varken Adams eller Buddhas fotavtryck som vi såg (mer i informationsinlägget som kommer efter detta).
Vägen ner var lika jobbig eftersom benen skakade vid varje steg vi tog och det blev ytterligare stop för att värma oss och dricka te. Att man fick beställa om te 4 gånger för att få det rätt är en annan femma men ack den som ger sig. Slutligen blev det värmande te och sedan fortsatte vi ta oss ner!
Och ner kom vi… så nu slutkontentan… Var det värt det?
Svar: Absolut! Vi har pilgrimsvandrat tillsammans med flera 1000 religiösa under helt rätt period (även om vi hade otur med vädret). Även om vi inte är religiösa så kändes det som en oerhörd vinst att ha tagit sig upp till toppen och ner igen utan att vare sig ge upp eller skada kroppen (även om kropparna var oerhört chockade av ansträngningen).
Kommer vi att göra om det?
Svar: Pilgrimsvandra… Absolut. Gå upp för Adams Peak? Nix… been there done that! Men det är en upplevelse vi bär med oss för ALLTID. Foton och filmklipp som minne och även om bilderna är “crap” så hjälper de till att hålla minnena vid liv 😉
Det är dags… nu börjar vandringen:
Ett stop på vägen för att hämta andan… det har börjat regna mer:
Vi har nått toppen och detta är vad vi ser… märk flaggornas rörelse, det blåser och tokregnar… ingen utsikt här inte 😉
Bild som varit med på bloggen innan… hahaha så kul med skylten som kom med i bild 😉 Detta är alltså vår utsikt från toppen av Adams Peak:
Byggnaden som skyddar fotavtrycket… vi fotade inte där inne eftersom man måste respektera att det är en helig plats:
Äntligen fick vi vad vi beställt… en kopp te utan varken mjölk eller socker.
Trött tröttare tröttast… Alla gnällde, även Morris som blev buren hela vägen 😉
http://www.youtube.com/watch?v=suxvbLbdby4
LÄS ALL INFO OM ADAMS PEAK HÄR!
Det var jobbigt då, men i efterhand kanske ni skrattar åt det ;),
Häftigt att ni gjorde det trots vädret!
Hehe vädret såg inte så härligt ut 😛
Du borde börja med “dagens outfit”! 😉
Att ni orkade hade aldrig gett mig på det.
Stackars Morris
Usch vilket hemskt väder.
Vilka häftiga kläder du har på dig
Vad trötta ni måste ha varit efter detta äventyr
Ni ser så söta ut, trötta men söta
Det låter verkligen som en kamp att komma upp där, så jag kan förstå att det kändes speciellt med allt regn och omgivningen! Jag har länge velat vandra mellan Frankrike och Spanien, Santiago de Compostela. Men jag som är så lat hade nog inte klarat mej många kilometer 😉